AnimeForAdults

 

Välkommen!

Denna sidan är gjord av två anledningar, eller kanske snarare för två kategorier av människor:

·  Ett, för dig som har barn som insisterar på att spendera alla sina pengar på japanska tecknade serier, udda merchandise och som vill gå till events utklädd till det motsatta könet - och du har ingen aning om varför, eller kanske till och med tycker illa om det.

· Två, för dig som vuxen som inte intresserar dig för anime och manga för att du tror att det är något för barn.

 
Till att börja med, varför gör jag det här - och vem är jag?
 
Jag är en anime- och mangaentusiast, en bra bit över 25, som genom mina år på diverse forum har mött många, mest tonåringar, som klagar bittert över att deras föräldrar inte förstår deras hobby. Några är upprörda över att de inte får lov att gå på konvent för att deras föräldrar tror det är farligt, andra vill helt enkelt att föräldrrna ska förstå eller kanske till och med dela deras intresse, och andra igen vill bara ha diverse råd från en vuxen entusiast.


Jag har tyvärr också lagt märke till att på många håll i världen anses anime och manga fortfarande som varande något för små barn, och därför blir genren sällan behandlad som något seriöst. Detta får desvärre oss vuxna entusiaster att framstå som barnsliga nördar, och gör oss till en ganska ensam grupp människor. Jag hoppas kunna avhjälpa denna situation något.

Jag har varit en anime/mangaentusiast i många år, och har även arbetat mycket med olika konvent (men också gått som besökande, såklart). Med andra ord är jag ganska hemvan i kulturen och har en hel del erfarenhet inom området.

Förmålet med denna sida är att ge lite bakgrundsinformation om anime och manga, kanske besvara frågor som oroade eller nyfikna föräldrar kan tänkas ha, och, förhoppningsvis, väcka lite intresse hos andra vuxna. Jag hoppas du hittar något som låter intressant.


Om du har några fundering om vad du hittar här på sidan, eller om något helt annat som handlar om anime/manga, får du gärna kontakta mig - använd frågeformuläret längst ner på sidan, så ska jag göra mitt bästa för att besvara dina frågor.


 Anime och mangans historia

Till att börja med skulle jag helt kort vilja berätta lite om vad anime och manga egentligen är, och varför jag personligen tilltalas av denna konstform.

Ordet manga betyder, mer eller mindre, "slumpmässiga bilder". Ordet användes för första gången i slutet av 1700-talet/början av 1800-talet, men ingen kan med säkerhet säga hur länge traditionen faktiskt har funnits - några menar att det började redan på 500- och 600-talet, när buddistiska munkar började dekorera sina kalendrar med djur som uppförde sig som människor; gick på bakbenen och pratade. De små bilderna utvecklade sig till historier, och på så vis uppstod den tecknade serien.


Själva ordet "manga" myntades dock först omkring 1700-talet, av en upprorisk konstnär som kallade sig själv för Hokusai. Hokusai var känd för att alltid säga emot sina lärare och för att låta sig inspireras av utländska konstnärer från bland annat Holland och Frankrike. Hokusai lärde sig snabbt att utveckla sin egen stil, och ordet "manga" blev ett sätt att beskriva hur hans pensel rörde sig på måfå - slumpmässigt - över sidan.

Senare, under tidigt 1800-tal, var Japan vidöppet för influenser från utlandet. En av de västerländska företeelser som snabbt blev populär var den tecknade serien. Till att börja med hade tecknade serier många användingsområden; politisk kritik, humor, propaganda, satir... Efter Andra Världskriget var dock censuren i Japan hård, och trenden höll på att försvinna igen. Dock fanns där en man vid namn Osamu Tezuka som inte ville ge upp så lätt. Tezuka var starkt influerad av västerländska tecknade serier - mest animerade sådana - och började snart teckna själv. Till en början imiterade han sådant han sett och tyckte om, men det dröjde inte länge förrän han utvecklat en egen stil. Han var den första att publicera en grafisk novell i roman-längd (200 sidor), New Treasure Island, eller Nya Skattkammarön. Historien blev snabbt populär, dels på grund av det - på den tiden - nya sättet att blanda olika tekniker som tidigare endast hade använts i animation, och dels på grund av den överdrivna stil som var så typisk för västerländska serier. Med denna serie skapade Tezuka en helt ny stil, och han sägs numer vara både animens och den moderna mangans fader. Tezuka blev också känd för att teckna många olika slags historier, och lade därmed grunden till att manga idag är ett så brett område.

En av skillnaderna mellan manga och de flesta västerländska serier är den mer realistiska tidslinjen. I de flesta fall får den som läser manga se karaktärerna växa upp, åldras och kanske till och med skaffa barn, som ju inte är fallet i andra serier, där figurerna på mystiskt vis aldrig växer upp (ett bra exempel på detta är Knatte, Fnatte och Tjatte). En annan skillnad är att manga, för det mesta, är mer nyancerad än serier. Så gott som alla i Japan läser manga. Kontorsarbetare, hemmafruar, barn, äldre... det finns olika kategorier för olika sorters människor, som kan handla om allt från magiska kungariken till hur man blir framgångsrik på jobbet (ungefär som en manual för arbetare). Med andra ord kan de flesta hitta något att identifiera sig med. Om du har tur och är skicklig kan du till och med leva av att vara manga-artist i Japan. Rumiko Takahashi, som bland annat har skapat Ranma 1/2 och InuYasha, är för tillfället en av de rikaste kvinnorna i Japan och en av de mest framgångsrika kvinnliga tecknarna någonsin. Likaså blir många röstskådespelare, (seiyuu på japanska) som lägger stämma till animefigurer, lika populära som skådespelare eller musiker och har sina egna fanklubbar. Med andra ord är anime och manga en enorm industri i Japan.

Trenden har också spridits till till exempel USA, där det inte är ovanligt att man hittar entusiaster i både 30- och 40-årsåldern. Tyvärr har man i många länder marknadsfört anime och manga enbart till barn och unga tonåringar, och liksom så mycket annat som får en "barnslig" stämpel tilltalar det inte vuxna, då de tror att det inte är något för dem. Inget kunde vara mer fel - anime/manga serier behandlar många "vuxna" ämnen; äktenskap, racism, våld, religion, kärlek, moral... Många av de serier som finns tillgängliga på engelska har dock inslag av fantasy, så det kan vara bra att ändå ha lite fantasi när man ger sig in i mangavärlden.

För mig personligen är det de fantastiska teckningarna som gör anime och manga så tilltalande. Man brukar ju säga att en bild säger mer än tusen ord, men en bra historia med vacker konst och älskvärda karaktärer säger mig än mer. Jag antar att man kan säga att för mig är det lite som att läsa en bra bok med vackra illustrationer.
Jag är också förtjust i de mer realistiska människoporträtten i anime. Om man lyssnar (medan man blundar) på en västerländsk serie kan man alltid höra vem som är "god" och vem som är "ond" - dom onda karaktärerna låter alltid hesa, elaka och beräknande, medan "hjälten" såklart låter manlig och stark - men så fungerar inte livet. Elaka människor behöver inte låta annorlunda än "goda" människor, och de ser för det mesta ganska normal ut (de har inte horn, tentakler eller betar, som de gärna har i västerländska serier) - de blir framställda som riktiga människor. I anime och manga blir de som i väst skulle betecknas som onda sällan framställda som onda, bara som någon som reagerar på givna omständigheter som vilken person som helt skulle göra.
Anime och manga är också mer realistiska i det att alla slut inte alltid är lyckliga, precis som i verkliga livet. Jämför med Disney, som nästan har gjort det till ett måste att ändra på slutet på alla klassiska sagor så att hjälten och hjältinnan kan leva lyckliga i alla sina dagar (Den lille sjöjungfrun, Ringaren av Notre Dame, för att bara nämna några). Även om jag kan förstå avsikten med detta är det inte så livet fungerar - vi behöver kunna känna sorg, ilska och frustration. Ingen är lycklig hela tiden, och det är något jag gärna ser att mina intressen reflekterar.


Till dig som förälder

Nu när jag har förklarat lite kort vad anime och manga är skulle jag vilja lägga ett par minuter på de föräldrar som oroar sig för barnens intresse; de som inte förstår det eller kanske till och med ogillar det. Jag har hört från många tonåringar som vill ha råd om hur man får lov att besöka konvent, cosplaya (klä ut sig som en animefigur) eller till och med crossplaya (klä ut sig till en figur av motsatt kön), men som inte får lov då föräldrarna oroar sig för sin älskade unge och inte vill se honom/henne gå runt utklädd på stan.

Till de som kan identifiera sig med detta: Naturligtvis har jag respekt för att man som förälder kan tycka att ett hus fullt av utklädda unga verkar både skrämmande och underligt, men jag vill, som gammal i gamet, också påpeka att det egentligen bara handlar om folk med ett gemensamt intresse som träffas för att ha roligt. Tänk på det lite som en maskeradfest. Jag har arbetat på flera konvent, både som arrangör, scenansvarig och som säkerhetsvakt, så jag vet av erfarenhet att alla anime konvent är 100% drog- och alkoholfria, och säkerheten är normalt väldigt hög, högre än på en vanlig fest eller koncert. Det finns ingen anledning att tro att något kommer att hända bara för att deltagarna är utklädda; lika lite som det skulle vara farligt att gå med i en teater eller skådespelargrupp. Alla föräldrar har naturligtvis sina egna regler för fester och annat, men det finns ingen anledning till att vara mer orolig för ett animekonvent än för någon annan slags fest.

Ett annat ämne jag har stött på som många har svårt att förklara för sina föräldrar är crossplay - att klä ut sig som en karaktär av motsatt kön. Många föräldrar oroar sig över det då de tror att det har sexuella antydningar, men inget kunde vara mer fel. Jag föredrar själv att crossplaya eftersom det är kul att leka med könsroller och manliga karaktärer är mer intressanta i mina ögon. Det ligger inget som helt sexuellt i det och har inget med trans-/homosexualitet att göra. Cosplay, och crossplay, handlar om att visa upp sin kostym och visa sin uppskattning för en viss karaktär, inget annat. En kille som klär ut sig som en kvinnlig animekaraktär är inte mer trans-/homosexuell än en tjej som går i byxor till jobbet. Jag är medveten om att samhället normalt anser att maskulint = bra och feminint = dåligt, och att det säkert är därför kvinnor "får" gå i byxor men män inte "får" gå i kjol, men om du nu har en son som vill crossplaya; var hellre stolt över att han är en man som respekterar kvinnor istället för en som ser dem som det underlägsna könet.


Till sist...

 ... skulle jag i all stillhet vilja påpeka något annat - vi är inte nördar. Inte mer än folk som intresserar sig för film, eller djur, eller böcker. Vi är kreativa. En cosplayer är lite som en skådespelare, men också som kostymavdelningen, stylistavdelningen och specialeffektsavdelningen. En förälder sa en gång till sin dotter att hon inte fick gå på konvent eftersom de var fulla av "förlorare som inte har något liv". Det är visserligen en av de mer grova kommentarer jag har hört, men jag skulle gärna vilja påpeka att jag har mött väldigt få "nördar" på konvent. De allra flesta är helt normala, trevliga tonåringar som har bra betyg, massor av vänner och som sköter sina sysslor där hemma. Själv är jag gift, jobbar heltid och har många vänner och intressen som jag spenderar så mycket tid på som jag kan - jag råkar bara ha en hobby som inte så många vet något om. Så länge som det intresset - eller något annat, för den delen - inte tar upp hela mitt liv, är det bara ett intresse bland många andra - döm inte ut det bara för att du inte förstår det. Om du har barn, be dem om att försöka förklara det för dig, och kanske tipsa dig om en bra manga eller två som du kan läsa, eller kanske ni kan se en anime tillsammans. Glöm inte att du bor ihop med en expert, som kommer att bli väldig glad över att du intresserar dig.   ;)




Ordlista för den anime-handikappade
 
För dom som vill veta vad barnen pratar om; de mest använda termerna. Jag kommer att uppdatera listan; skicka gärna in förslag på vad ni vill se!

·          Anime – animerad film. I Japan kallas all animation för anime, men i väst används ordet om japansk animation.

·          Convention/konvent – varar vanligtvis över en helg, där entusiaster samlas för att träffas, köpa prylar, se film och ha roligt tillsammans.

·          Cosplay –  en sammansmältning av orden "costume" och "play". Att klä ut sig som en figure från anime/manga/tv-spel eller rockgrupper, till exempel.

·          Crossplay:  att cosplaya som någon av motsatt kön.

·          EGL – Elegant Gothic Lolita. Har ingenting att göra med att framstå som ung och utmanande; men är en modestil som blandar olika stilar, bland annat gotik och viktoriansk.

·          J-rock – Japansk rockmusik. Ordet används också om den speciella klädstil som musikerna använder sig av. 

·          Manga: Japanska serier.

·          Mangaka (or manga-ka) – mangaartist.

·          Props: Tillbehör till en kostym, som till exempel leksaksvapen, smycken och andra accessoarer. Många cosplayare gör sina egna "props".

·          Seiyuu: Röstskådespelare.

·          Skit: ett litet uppträdande som framförs under cosplay tävlingar.

 





Kontakta mig - med frågor, förslag eller annat!