Velkommen
(siden er ved at blive oversat fra svensk)
Denne side er lavet af to grunder, eller måske for to kategorier af mennesker:
· Et, for dig der har børn der insisterer på at bruge alle sine penge på japanske tegneserier, underlig merchandise og der vil gå på events klædt ud til det modsatte køn - og du aner ikke hvorfor, eller kan bare ikke lide det.
· To, for dig som voksen der ikke interesserar dig for anime og manga fordi du tror det er noget for små børn.
Hvorfor gør jeg det her - og hvem er jeg?
Jeg er en anime- og mangaentusiast, et godt stykke over 25, der gennem min tid på diverse fora har mødt mange, mest teenagere, der beklager sig over, at deres forældre ikke forstår deres hobby. Nogle er kede af det, fordi de ikke må gå på konvent fordi forældrene tror at det er farligt; andre vil bare gerne have, at mor og far forstår, eller til og med deler, deres interesse, og andre igen vil bare have nogle råd fra en voksen entusiast.
Jeg har desværre også lagt mærke til, at på mange steder i verden mener mange stadig, at anime og manga er noget for børn, og derfor bliver fænomenet sjældent behandlet seriøst. Dette betyder, at os voksne der bruger tid på sådant noget bliver omtalt som barnlige nørder. Jeg håber dog at kunne rette lidt op på denne, meget ufortjente, image.
Jeg har været en anime/mangaentusiast i mange år, og har også arbejdet meget med forskellige konvent (men selvfølgelig også været til stede som besøger). Med andre ord føler jeg mig hjemme i kulturen og har en hel del erfaringer indenfor området.
Meningen med denne side er, at give lidt baggrundsinformation om anime og manga, måske svare på spørgsmål som urolige eller nysgerrige forældre måske har, og, håber jeg, at vække et interesse i andre voksne. Jeg håber, du kan finde noget her, der virker spændende.
Hvis du har nogle spørgsmål om det du finder her på siden, eller om noget andet der handler om anime/manga, må du meget gerne kontakte mig - brug formularet helt nede i bunden af siden, så skal jeg gøre hvad jeg kan for at hjælpe.
Anime og mangas historie
Til at starte med vil jeg gerne fortælle lidt om vad anime og manga egentlig er, og hvorfor jeg selv synes, at denne kunstform er så tiltalende.
Ordet manga betyder, mere eller mindre, "uregelmæssige bilder". Ordet blev brugt for første gang i slutningen af 1700-tallet/begynnelsen af 1800-tallet, men ingen kan med sikkerhed sige, hvor gammel traditionen faktisk er - nogle mener, at den begyndte allerede på 500- og 600-tallet, når buddhistiske munke begyndte at dekorere sine kalendre med dyr, der opførte sig som mennesker; gik på to ben og kunne tale. De små billeder udvikledes til historier, og på den måde opstod tegneserien.
Ordet "manga" blev dog først brugt på 1700-tallet, af en oprørsk kunstner der kalte sig selv Hokusai. Hokusai var kendt for altid at modsige sine lærer og for at være inspireret af udlændske kunstnerer fra Holland og Frankrig. Hokusai lærte hurtigt at skabe sin egen stil, og ordet "manga" var en måde at udtrykke, hvordan hans pensel bevægede sig over papiret på.
Senere, under tidigt 1800-tal, var Japan vidöppet för influenser från utlandet. En av de västerländska företeelser som snabbt blev populär var den tecknade serien. Till att börja med hade tecknade serier många användingsområden; politisk kritik, humor, propaganda, satir... Efter Andra Världskriget var dock censuren i Japan hård, och trenden höll på att försvinna igen. Dock fanns där en man vid namn Osamu Tezuka som inte ville ge upp så lätt. Tezuka var starkt influerad av västerländska tecknade serier - mest animerade sådana - och började snart teckna själv. Till en början imiterade han sådant han sett och tyckte om, men det dröjde inte länge förrän han utvecklat en egen stil. Han var den första att publicera en grafisk novell i roman-längd (200 sidor), New Treasure Island, eller Nya Skattkammarön. Historien blev snabbt populär, dels på grund av det - på den tiden - nya sättet att blanda olika tekniker som tidigare endast hade använts i animation, och dels på grund av den överdrivna stil som var så typisk för västerländska serier. Med denna serie skapade Tezuka en helt ny stil, och han sägs numer vara både animens och den moderna mangans fader. Tezuka blev också känd för att teckna många olika slags historier, och lade därmed grunden till att manga idag är ett så brett område.
En av skillnaderna mellan manga och de flesta västerländska serier är den mer realistiska tidslinjen. I de flesta fall får den som läser manga se karaktärerna växa upp, åldras och kanske till och med skaffa barn, som ju inte är fallet i andra serier, där figurerna på mystiskt vis aldrig växer upp (ett bra exempel på detta är Knatte, Fnatte och Tjatte). En annan skillnad är att manga, för det mesta, är mer nyancerad än serier. Så gott som alla i Japan läser manga. Kontorsarbetare, hemmafruar, barn, äldre... det finns olika kategorier för olika sorters människor, som kan handla om allt från magiska kungariken till hur man blir framgångsrik på jobbet (ungefär som en manual för arbetare). Med andra ord kan de flesta hitta något att identifiera sig med. Om du har tur och är skicklig kan du till och med leva av att vara manga-artist i Japan. Rumiko Takahashi, som bland annat har skapat Ranma 1/2 och InuYasha, är för tillfället en av de rikaste kvinnorna i Japan och en av de mest framgångsrika kvinnliga tecknarna någonsin. Likaså blir många röstskådespelare, (seiyuu på japanska) som lägger stämma till animefigurer, lika populära som skådespelare eller musiker och har sina egna fanklubbar. Med andra ord är anime och manga en enorm industri i Japan.
Trenden har också spridits till till exempel USA, där det inte är ovanligt att man hittar entusiaster i både 30- och 40-årsåldern. Tyvärr har man i många länder marknadsfört anime och manga enbart till barn och unga tonåringar, och liksom så mycket annat som får en "barnslig" stämpel tilltalar det inte vuxna, då de tror att det inte är något för dem. Inget kunde vara mer fel - anime/manga serier behandlar många "vuxna" ämnen; äktenskap, racism, våld, religion, kärlek, moral... Många av de serier som finns tillgängliga på engelska har dock inslag av fantasy, så det kan vara bra att ändå ha lite fantasi när man ger sig in i mangavärlden.
För mig personligen är det de fantastiska teckningarna som gör anime och manga så tilltalande. Man brukar ju säga att en bild säger mer än tusen ord, men en bra historia med vacker konst och älskvärda karaktärer säger mig än mer. Jag antar att man kan säga att för mig är det lite som att läsa en bra bok med vackra illustrationer.
Jag är också förtjust i de mer realistiska människoporträtten i anime. Om man lyssnar (medan man blundar) på en västerländsk serie kan man alltid höra vem som är "god" och vem som är "ond" - dom onda karaktärerna låter alltid hesa, elaka och beräknande, medan "hjälten" såklart låter manlig och stark - men så fungerar inte livet. Elaka människor behöver inte låta annorlunda än "goda" människor, och de ser för det mesta ganska normal ut (de har inte horn, tentakler eller betar, som de gärna har i västerländska serier) - de blir framställda som riktiga människor. I anime och manga blir de som i väst skulle betecknas som onda sällan framställda som onda, bara som någon som reagerar på givna omständigheter som vilken person som helt skulle göra.
Anime och manga är också mer realistiska i det att alla slut inte alltid är lyckliga, precis som i verkliga livet. Jämför med Disney, som nästan har gjort det till ett måste att ändra på slutet på alla klassiska sagor så att hjälten och hjältinnan kan leva lyckliga i alla sina dagar (Den lille sjöjungfrun, Ringaren av Notre Dame, för att bara nämna några). Även om jag kan förstå avsikten med detta är det inte så livet fungerar - vi behöver kunna känna sorg, ilska och frustration. Ingen är lycklig hela tiden, och det är något jag gärna ser att mina intressen reflekterar.
Till dig som förälder
Nu när jag har förklarat lite kort vad anime och manga är skulle jag vilja lägga ett par minuter på de föräldrar som oroar sig för barnens intresse; de som inte förstår det eller kanske till och med ogillar det. Jag har hört från många tonåringar som vill ha råd om hur man får lov att besöka konvent, cosplaya (klä ut sig som en animefigur) eller till och med crossplaya (klä ut sig till en figur av motsatt kön), men som inte får lov då föräldrarna oroar sig för sin älskade unge och inte vill se honom/henne gå runt utklädd på stan.
Till de som kan identifiera sig med detta: Naturligtvis har jag respekt för att man som förälder kan tycka att ett hus fullt av utklädda unga verkar både skrämmande och underligt, men jag vill, som gammal i gamet, också påpeka att det egentligen bara handlar om folk med ett gemensamt intresse som träffas för att ha roligt. Tänk på det lite som en maskeradfest. Jag har arbetat på flera konvent, både som arrangör, scenansvarig och som säkerhetsvakt, så jag vet av erfarenhet att alla anime konvent är 100% drog- och alkoholfria, och säkerheten är normalt väldigt hög, högre än på en vanlig fest eller koncert. Det finns ingen anledning att tro att något kommer att hända bara för att deltagarna är utklädda; lika lite som det skulle vara farligt att gå med i en teater eller skådespelargrupp. Alla föräldrar har naturligtvis sina egna regler för fester och annat, men det finns ingen anledning till att vara mer orolig för ett animekonvent än för någon annan slags fest.
Ett annat ämne jag har stött på som många har svårt att förklara för sina föräldrar är crossplay - att klä ut sig som en karaktär av motsatt kön. Många föräldrar oroar sig över det då de tror att det har sexuella antydningar, men inget kunde vara mer fel. Jag föredrar själv att crossplaya eftersom det är kul att leka med könsroller och manliga karaktärer är mer intressanta i mina ögon. Det ligger inget som helt sexuellt i det och har inget med trans-/homosexualitet att göra. Cosplay, och crossplay, handlar om att visa upp sin kostym och visa sin uppskattning för en viss karaktär, inget annat. En kille som klär ut sig som en kvinnlig animekaraktär är inte mer trans-/homosexuell än en tjej som går i byxor till jobbet. Jag är medveten om att samhället normalt anser att maskulint = bra och feminint = dåligt, och att det säkert är därför kvinnor "får" gå i byxor men män inte "får" gå i kjol, men om du nu har en son som vill crossplaya; var hellre stolt över att han är en man som respekterar kvinnor istället för en som ser dem som det underlägsna könet.
Till sist...
... skulle jag i all stillhet vilja påpeka något annat - vi är inte nördar. Inte mer än folk som intresserar sig för film, eller djur, eller böcker. Vi är kreativa. En cosplayer är lite som en skådespelare, men också som kostymavdelningen, stylistavdelningen och specialeffektsavdelningen. En förälder sa en gång till sin dotter att hon inte fick gå på konvent eftersom de var fulla av "förlorare som inte har något liv". Det är visserligen en av de mer grova kommentarer jag har hört, men jag skulle gärna vilja påpeka att jag har mött väldigt få "nördar" på konvent. De allra flesta är helt normala, trevliga tonåringar som har bra betyg, massor av vänner och som sköter sina sysslor där hemma. Själv är jag gift, jobbar heltid och har många vänner och intressen som jag spenderar så mycket tid på som jag kan - jag råkar bara ha en hobby som inte så många vet något om. Så länge som det intresset - eller något annat, för den delen - inte tar upp hela mitt liv, är det bara ett intresse bland många andra - döm inte ut det bara för att du inte förstår det. Om du har barn, be dem om att försöka förklara det för dig, och kanske tipsa dig om en bra manga eller två som du kan läsa, eller kanske ni kan se en anime tillsammans. Glöm inte att du bor ihop med en expert, som kommer att bli väldig glad över att du intresserar dig. ;)
Ordlista för den anime-handikappade
För dom som vill veta vad barnen pratar om; de mest använda termerna. Jag kommer att uppdatera listan; skicka gärna in förslag på vad ni vill se!
· Anime – animerad film. I Japan kallas all animation för anime, men i väst används ordet om japansk animation.
· Convention/konvent – varar vanligtvis över en helg, där entusiaster samlas för att träffas, köpa prylar, se film och ha roligt tillsammans.
· Cosplay – en sammansmältning av orden "costume" och "play". Att klä ut sig som en figure från anime/manga/tv-spel eller rockgrupper, till exempel.
· Crossplay: att cosplaya som någon av motsatt kön.
· EGL – Elegant Gothic Lolita. Har ingenting att göra med att framstå som ung och utmanande; men är en modestil som blandar olika stilar, bland annat gotik och viktoriansk.
· J-rock – Japansk rockmusik. Ordet används också om den speciella klädstil som musikerna använder sig av.
· Manga: Japanska serier.
· Mangaka (or manga-ka) – mangaartist.
· Props: Tillbehör till en kostym, som till exempel leksaksvapen, smycken och andra accessoarer. Många cosplayare gör sina egna "props".
· Seiyuu: Röstskådespelare.
· Skit: ett litet uppträdande som framförs under cosplay tävlingar.
